Bengt Israelsson "Red Jacket", har revat

för sista gången.

SSS har förlorat en medlem,

styrelsemedlem och framför allt seglar-

vän. Bengt var en välkänd profil i

hamnen, känd inte bara i Sölvesborg

utan även över stora delar av landet för

sitt stora engagemang i flerskrovskretsar. Han visade mig stolt vid tillfälle en bild på en enorm supertanker som

han seglat på, knappast något vi kan se

i våra allt för små Blekingska hamnar, så sjöfart det var något han kunde berätta om.

Som gammal seglare och sjöman, visste han hur saker ska utföras både till sjöss och vid bryggorna och det var något han gärna meddelade oss andra på ett "tydligt" sätt. Men med åren, när vi lärt känna Bengt lite bättre, så framgick det tydligt, att bakom det hårda skalet så klappade ett varmt och gott hjärta.

Det är nog så att Bengt representerade något som varje riktig segelklubb måste ha, en riktig sjöbjörn. Han ska vara länken mellan vår gamla tradition av seglare och sjömän, folk som kunde navigera, splitsa ett tåg, ordna signalstället i rätt ordning mm. Det börjar bli viktigt nu när folk allt mer blir beroende av GPS och andra tekniska innovationer.

Vi tackar för att vi fick ha Bengt i klubben och våra tankar går till Gunnel med familj.

Bruno Bäckman har avlidit.

Det är ett sorgligt år för Sölvesborgs

Segelsällskap, vi har nåtts av beskedet

att ytterligare en av klubbens veteraner,

Bruno Bäckman, har nått sin slut-

destination.

Bruno kom till klubben för nästan 40 år

sedan, han har varit en mycket

betydelsefull medlem, som ställt upp

för klubben i många sammanhang.

Bland de större insatserna kan nämnas

hamnutbyggnaden med den nuvarande piren, där Bruno arbetade som arbetsledare. Vårt vackra flaggspel är också ett verk där Bruno varit en av de ledande personerna.

Han har alltid ställt upp när det gäller oavsett om det gällt arbetsdagar eller andra uppgifter och gjort sig känd som en god kamrat.

Brunos båt innehav har var varierat, från Ohlsson 22 till motorbåtar. Under de senare åren blev det mer fiske än segling.

Han kämpade in i det sista, efter vad jag hört via Börje Persson. På vårens arbetsdag blev det för tungt för Bruno, så han sa att; nu orkar jag inte längre, Börje kan du köra mig hem?